Vad det är svårt att tänka klart när man inte mår bra... Får ingen ordning alls på mina tankar, tänker bara på sånt som jag inte vill, försöker att trycka bort dom mörka tankarna men det är svårt... Känner mig som en lindansare, balanserar på den tunna linan, på väg att tappa fotfästet hela tiden... Försöker dölja hur jag egentligen känner, försöker hålla upp fasaden för min man och son... Dom vet inte hur dåligt jag mår, vill inte göra Patrik besviken...
Rädd för vad som ska hända om jag säger vad jag tänker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Älskade lilla gumman. Vad är det värsta som skulle kunna hända? Inte blir Patrik besviken - han älskar dig ju!!! Och han står vid din sida det har du väl redan märkt.
Ring till din doktor - du kanske behöver ändra dosen på medicinen nu när du ätit den ett tag. Så blir det ofta när kroppen har fått vänja sig.
Älskar dig, Elisabeth!
Kram från Mamma.
PS.Har du kollat min blogg?
Det kan kanske vara bra att prata med någon?
Eller jag vet många som skrivit en helt hemlig blogg oh sedan när man känner för det visar man det man skrivit för sin sambo/man. Då kanske man skrivit i flera veckor så ofta man kännt sig dålig. Då behöver man inte prata så mycket för det kan vara svårt när man mår dåligt. Men ändå att någon får reda på hur man mår!
Jag har något åt dig - se mitt blogginlägg 28 augusti.
Kram från Mamma
Skicka en kommentar