onsdag 24 februari 2010

Väntans tider...

Kan fortfarande inte fatta att jag faktiskt innan detta året är slut kommer att vara 2 barns mamma... Det är stort....

Här hemma tampas vi just nu med magsjuka... Inte kul!! Stackars plutten han har kräkts i ett... Tycker så synd om honom...

tisdag 2 februari 2010

Min lycka är obeskrivlig!!!

Just nu är jag verkligen lycklig ända in i själen! Anledningen till det? Igår gjorde jag två graviditetstest som båda visade positivt!! Det känns så stort! Det roliga är ju att vi inte ens försökt, som vi gjorde med Jonathan, utan det "bara" blev :-)

Ulla Bella: Svaret på din kommentar hur jag kom på det med kärringen, det var helt enkelt den bästa beskrivningen för hur Patrik lät :-) hehehe... Det var den bästa liknelsen jag kom på, för det tjutet var något jag aldrig hört förut...

Tänkte dela med mig av ytterliggare en historia som fått mig att skratta, vi hade ute annons på våran bil för ett tag sen, då ringde det en man av utländsk härkomst, han ringde säkert 4-5 gånger bara för att fråga vart tidalom (tidaholm) låg, jag försökte förklara varje gång, men jag tror inte han fattade ett dugg, 6e gången ringer hans fru istället och undrar om vi kan komma till skövde med bilen för dom vill köpa den! Så vi bestämde tid med dom vid resecentrum och Patrik åkte dit med bilen... Efter ett tag ringer Patrik till mig, och det första han säger är
-Vilken idiot!
Varför då undrar jag?
Jo då berättar han, att den här killen som skulle köpa bilen, han skulle provköra den först och sätter sig i bilen och börjar växla som en dåre och trampar gasen i bott och inget händer... Efter en stund öppnar Patrik dörren och undrar hur det går...
Killen svarar
- Den inte funka!?
-Jo sa Patrik men den funkar bättre om du startar med nyckeln först!
Hahahaha, han satt och försökte köra bilen utan att starta den först....

måndag 1 februari 2010

Mycket glädje...

Ja det är bästa sättet att beskriva sista månaderna... Vet inte vad det beror på, det enda jag vet är att jag fått skratta mycket... Känns verkligen som att "gamla" Lisa börjar komma tillbaka, hon som alltid har nära till skratt, gillar att skämta, och ser positivt på saker och ting... Inget är för svårt eller jobbigt....

Jag fick iallafall ett speciellt gott skratt klockan 5 en morgon... Jonathan hade vaknat tidigt och Patrik hade gått upp med honom, dom var ute i köket när jag kom upp och gick ut i köket och satte mig på stolen vid fläkten för att röka, jag var helt övertygad om att båda sett/hört mig komma även om Patrik stod med ryggen emot mig... Men jag hade fel, när jag hade rökt kanske halva ciggen så vände sig Patrik och skulle ta något ur kylskåpet och han fick väl syn på mig i ögonvrån.... Och jäklar vad han skrek, han skrek som en kärring som fastnat med brösten i postlådan.... hahaha jag skratta så jag höll på att kissa på mig, han är ju verkligen något att hålla i när det blåser hahaha, jag slår vad om att skulle vi gå på skogspromenad och träffa på en björn skulle han nog knuffa mig framåt mot björnen medans han själv klättrade upp i ett träd...
Min modiga lilla älskling....

fredag 29 januari 2010

Bingolingo Lisa är tillbaka....

Ja nu ska vi se om inspirationen till att blogga har kommit för att stanna eller ej??...
Men nu har jag svårt att veta var jag ska börja, eftersom det var så länge sen jag skrev... Men jag försöker väl börja där jag slutade sist....

Det var ju innan jul när jag fick tillbringa 3 veckor på sahlgrenska och var tvungen att göra en öppen bukoperation pga tarmvred o sammanväxningar på tarmarna, så nu ser min mage ut som en frankensteinmage med ett långt ärr, men för att liva upp det så funderar jag på att tatuera dit ett blixtlås över ärret så blir det ju lättare för läkarna att hitta vart dom ska öppna om det behövs fler gånger :-)...
De tre veckorna på sahlgrenska var på många sätt en omvälvande upplevelse, för det första så är det det enda sjukhus jag varit med om där de blandar kön på samma rum, alltså både män o kvinnor... Och det var ju en lite annorlunda upplevelse både på gott och ont! Det goda var ju att jag fick träffa den fantastiska Anders! En mycket omtänksam och godhjärtad människa med en bisarr humor som jag gillar skarpt! Och vi har fortfarande ett parti schack som ska utspelas oss emellan... Nu till det negativa med tvåkönade rum, för Anders sängplats gick efter han hade åkt hem till en, tja enda sättet som jag skulle kunna beskriva honom rättvisa, är genom att förklara att han var verkligen den stereotypa avbilden av en riktig slusk-svensson som sitter hemma i soffan i kallingar och nätbrynnja med en ölburk i näven och en tallrik nicro-mat i andra o kollar på tipsextra... Fast i denna situation var kallingarna o brynnjan utbytta till en sjukhusskjorta, o ölen var en pillerburk istället... Nåja min avigsida vändes mot honom när han genast efter att ha blivit anvisad till sin plats direkt lägger beslag på tv-dosan och högt deklarerar att det minsann e en fotbolls match 21.30 på kvällen som han ska se... Och visst detta gjorde väl inte mig så mycket... Eftersom jag hade en egen tv till min säng och han och hans andra sängkompis hade en tv att dela på, problemet var bara att så fort dom bytte kanal på sin tv, så bytte dom på min oxå eftersom det var likadana tv apparater med identiska dosor till... Och när han då deklarerade att han skulle se denna match så var väl klockan kanske 4 på eftermiddagen, och vad tror ni karl gör?, jo trots att det då var ca 5,5 timmar kvar till matchen så måste han ju sätta på denna kanal direkt för att vara säker på att inte missa den!?... Samtidigt som han envist och burdust talade om för sin sänggranne hur viktig denna match var... Detta berättade han så envist och burdust så han inte ens hann upptäcka att hans sänggranne varken förstod eller pratade svenska.... Överhuvudtaget! Men även om han vetat detta så hade det nog inte hindrat honom för varje gång sänggrannen försökte avbryta honom och försökte gestikulera att han faktiskt inte förstod ett jota, så höjde brynnje gubben bara rösten, vet inte om han kanske trodde sänggrannen försökte tala om att han var döv?? Så han höjde rösten för att han verkligen skulle höra...

Det roliga var ju oxå att han hade ju ingen aning om detta med tvna och dosorna, så jag får väl motvilligt erkänna att jag inte riktigt kunde motstå inbjudan att retas lite med honom....
Så efter en stund när han hade tittat ett tag på sin kanal så tryckte jag på 4an och vips så bytte hans tv oxå kanal... jag hörde lite mutter där bakom min sängskärm, och han bytte tillbaka, då tryckte jag på 4an igen... detta upprepade sig kanske en 4-5 gånger, och varje gång blir muttret högre och högre... Tillslut går han till och med fram till sin tv o börjar banka i sidan på den o trycker på alla knappar han kan hitta, vid det laget vrider jag mig o biter rejält i kudden för att inte skratta ihjäl mig... Men jag ger mig inte utan fortsätter enträget att byta kanal... Tillslut är han så desperat att han ringer på larmklockan till personalen, och skriker smått hysteriskt till sköterskan som kommer att det är något glapp på hans tv, och hans som ska se en fotbollsmatch....
Hehe... kan lova att jag hade svårt att hålla mig... Men iallafall lagom till matchen skulle börja tänkte jag att jag får väl vara snäll och låta honom se den då... Gissa om jag fick ångra mig.... För så fort den börja så drog han på volymen så det hördes över halva avdelningen, och så fort det blev mål så vråla han så HELA avdelningen hörde... Och naturligtvis var det en extremt målrik match... Just my luck!!

Nej nu är klockan mycket, och Jonathan vrålar i mitt öra att han ska se scoobyvarulven... Så jag får fortsätta imorgon... God natt alla...

söndag 29 november 2009

På sjukhus igen...

Känner ingen riktig motivation just nu att blogga... Tyvärr eftersom det nog skulle vara bra för mig att skriva av mig lite just nu... Men men, det kanske kommer sen... Ville iallafall uppdatera er läsare om att jag ligger på sjukhus igen, denna gång sahlgrenska i göteborg, har varit här nästan 2 veckor nu... Blev opererad här förförra veckan för tarmvred igen... Är trött o sliten, har ont och saknar mina grabbar...

måndag 16 november 2009

Usch...

Usch vad jag hatar mitt liv just nu....
Det är verkligen piss att gå och ha ont i magen hela tiden... Det tar verkligen på humöret vill jag lova...
Och det är skitjobbigt när man bävar för varje gång man ska äta eller dricka... För då vet man vad som väntar med fruktansvärt ont, illamående och kanske kräkning... Det e ett rent helvete detta... Det förstör verkligen allting!!!!
Vet inte hur länge till jag ska orka detta.... Det är verkligen värre än vad det har varit någon gång förut.... Men det är ju ingen ide´ att söka hjälp för det heller... Och det är fruktansvärt frustrerande... För det e ju bara psykiskt.. Eller???
Ingen ork har jag till något heller, det suger verkligen musten ur mig detta.. Jag får hjärtklappning vid minsta ansträngning... Och efter jag ätit eller druckit gör det obehagligt ont i hela magen och strålar upp i bröstet ända upp till nyckelbenen...

Satan i gatan och himmel o helvete... Kan någon tala om vad jag gjort för ont för att förtjäna detta??? RÄCKER DET INTE NU????

LÅT MIG FÅ LEVA ETT NORMALT LIV... ÄR DET VERKLIGEN FÖR MYCKET BEGÄRT???

lördag 14 november 2009

Det ligger mig i fatet...

Jag har som ni säkert förstått vid det här laget, mycket negativa erfarenheter av sjukvården...
Och jag kan inte låta bli att känna mig fruktansvärt ledsen, kränkt och frustrerad över att aldrig! bli tagen på allvar, det spelar ju liksom ingen roll vad jag söker hjälp för, så känns det som att det bara nonchaleras och jämt, jämt, jämt så säger dom underförstått att allt bara är psykiskt... pga att jag har diagnosen depression och äter mediciner för detta, och när man då blir ledsen inför en läkare, när det känns som att man bankar pannan blodig till ingen nytta, ja då får dom vatten på sin kvarn för då är det tydligt att det är depressionen som är orsaken till allt...
Jag fattar inte det.... Kan inte jag faktiskt ha ont utan att det beror på depressionen?? Kan jag inte vara sjuk utan att det bara beror på depressionen??? Kan inte läkarna fatta att det kanske beror på deras ifrågasättande av mig och hur jag känner som faktiskt spär på min deppression??? Jag menar... Vem blir inte ledsen och deppig av att aldrig känna sig trodd och ifrågasatt hela tiden???