När jag vinner så ångrar jag mig.. Varför??

Ja, har suttit och grunnat lite sen igår på en sak.. Det måste ju vara något fel på mig.. Är jag verkligen så dålig förlorare att jag måste vinna till vilket pris som helst? Fast jag vet hur fel jag har?

För att ni ska förstå vad jag menar så ska jag förklara..

Vid ett flertal tillfällen de senaste månaderna så har jag startat upp operation övertalning med min älskade Patrik om att vi ska skaffa hund, detta efter att jag redan tittat ut en lämplig annons på nätet..
Operation övertalning följer alltid samma mönster, det slår aldrig fel, det är precis som att vi har ett färdigt manuskript som vi går efter, nämligen detta:

Jag: Baby! (tittar plirigt på honom, och ser hur han börjar rulla lite med ögonen, eftersom han vet lika mycket som jag, vad som komma skall)
-Kan inte vi skaffa en hund? (samtidigt ligger då annonsen framme på datorn bakom mig, gärna med en stor bild på en gullig jycke)

Patrik: -Nej!

Jag: -Varför inte?

Patrik: -Jag vill inte!

Efter detta svarar jag med en isande tystnad, total polarkyla! Säger inte ett ord, mer än enstaviga svar på direkt förfrågan, Som krydda på det lägger jag till total apati, dvs jag lagar inte mat eller någonting fast det står på agendan just då, tänker tyst för mig själv, laga din egen mat gubbe! Jag är inte din passopp... Bryter tystnaden då och då, med djupa suckar eller när det krävs, går och lägger mig.

Denna period brukar hålla på i allt mellan 1/2-1 timme ungefär. Efter det fortsätter vårat samtal, det är alltid Patrik som börjar.

Patrik: -Vad är det för hund då?

Jag: Efter som jag med den frågan från honom känner att han börjar vackla lite i sitt nej så påbörjar jag genast mitt telefon-försäljar-tal som jag redan lagt upp i huvudet innan allt började, bara massa fördelar det är klart! Talet avslutar jag sedan med, vi kan väl åka och titta iallafall?

Patrik: suckar och säger -Nej, jag vill inte skaffa hund, det blir bara en massa jobb!

Jag: -Vadå massa jobb? Det blir det ju inte, jag sköter om allt, du behöver inte göra nåt! Jag vill ha en hund för min egen skull!

Här brukar det nu bli tystnad en liten stund igen, medans både jag och Patrik laddar om i replikskiftet...

Sen..

Patrik: -Nej, jag vill verkligen inte skaffa hund!

Jag: -Gud vad självisk du är! Har inte jag rätt att skaffa något som jag vill?? Du har ju bil! Varför kan inte jag få en hund då? (notera dagisnivån på mitt resonemang, allt för att vinna!)

Patrik: -Jamen det är väl inte samma sak?

Jag: -Jo, det är det, får inte jag skaffa hund, så kan ju du sälja bilen då! (När jag trodde att jag inte kunde sjunka lägre så överträffar jag mig själv...)

Sen blir det tystnad, riktig sån kalla kårar tystnad, där man skulle kunna skära med vass kniv igenom, men ändå vara tvungen att såga...
Vid det här laget brukar jag oftast storma ut ur rummet och gå ut och röka.. Och i samband med det så börjar jag oxå komma till mina sinnens fulla bruk, och undrar.. Vad f*n håller jag på med? Jag vill ju inte ens ha hund jag heller när jag tänker efter, jag tycker ju precis som Patrik att det blir ju bara en massa jobb!
Men tror ni jag kan vara vuxen nog att medge detta?
Icke sa Nicke! Finns inte på världskartan! No way Jose´!
Nu ska han få igen för att han kallar mig grislisa när vi äter tacos!

Nu har det liksom förvandlats till djungelns lag, Äta eller bli Äten! Bara den starkaste överlever!
När jag så återvänder till rummet jag stormade ut ifrån, taggad till tänderna (även den onda) efter kanske 20 minuter,
så bryter Patrik tystnaden med sitt vanliga gulliga..

-Jag älskar dig!

(aha! tänker jag, han tänker köra dirty! Bring it on!)

Jag: Med mitt mest trotsiga ansiktsuttryck påklistrat
- Det tror jag inte ett jäkla dugg på!

Patrik: -Varför tror du inte det då?

Jag: -Nä för om du gjorde det så skulle jag få skaffa en hund!

Patrik: -Ja om det betyder så mycket för dig, så är det självklart att vi skaffar en hund!

Fuck, fuck, fuck! Vad gör jag nu då??
Jag vill ju inte ha någon hund, men denna insikt tänker jag ju inte dela med mig av till mitt offer i krig, jag menar det vore ju som att lämna walk Over, och det går ju inte!?
Det hade ju aldrig Bush gjort i kriget mot saddam!
Och jag kan ju inte vara sämre, så istället låtsas jag som att jag är nöjd med att få min vilja igenom, och låter bli att nämna ämnet något mer, så att det rinner ut i sanden, och ber till gudarna att han inte ska fråga när vi ska åka och titta på hunden!

Alltså, förstår ni mitt problem?
Förstår om ni inte gör det, för jag fattar det inte själv!
Kommer nog att krävas ett otal terapi-timmar och självrannsakning för att komma tillrätta med detta, tur jag har frikort!

Så för att lätta upp stämningen efter detta tunga, självutlämnande ämne (och för att förhoppningsvis roa er så mycket så ni glömmer det ni precis läst om mina dagisfasoner) så bjuder jag nu på mina 3 favoritdikter:

Bananer och Japaner är lika gula.
Men prata aldrig med en Banan!
Och skala aldrig en Japan!
För skalade Japaner är nog rätt fula!

Atombomber är inte bra!
Atombomber ska vi inte ha!
Det är inte säkert att en sån dimper ner i backen!
Tänk att få en sån jävel i nacken!

Och till sist..

När jag var liten, drömde jag om ett slott med torn och tinnar...
Men det enda jag fick, var röven full av finnar!

Alla dikterna är signerade Blyge Örjan!

Farbror tandläkaren... uhhu...

Japp, andades djupa andetag idag och ringde tandläkaren :-) Tack Ulla-Bella :-)
Så kom dit, går in i rummet (för er som inte vet så har jag tandläkarskräck med stora bokstäver!) och säger direkt till farbror tandläkare..
-Du får titta och så, men du rör INGENTING!! så titta hur det ser ut, och om du tror att något ingrepp behöver göras så SKA jag ha en remiss för att bli sövd! Punkt slut!
Så jag gapade och han tittade, jaha du sa han, det var en ordentlig inflammation där, så den visdomstanden är nog lika bra att den tas bort, annars kommer jag att fortsätta få inflammationer där som kommer att komma tätare och tätare och göra mer ont.. (aha tänkte jag då är det därför det var mycket värre nu än de 20 gångerna innan jag haft detta och tyst lidit några dagar eftersom det nog inte var så farligt, så jag skulle inte behöva utmana min tandläkarskräck..) Sen fortsatte han att säga att man tar däremot ALDRIG bort tanden när det är mest akut eftersom det är större risk för komplikationer då med alla bakterierna som är där när det är inflammerat.. Okej, tänkte jag, det kan jag förstå.. Sen fortsatte lilla farbror tandläkaren med att säga (Om han ändå kunde ha slutat där!) att jag hade ju dom 2 visdomständerna kvar i överkäken, och om han ändå skulle skriva remiss för att jag skulle sövas så var det lika bra att ta dom med!? Eller hur!? Vad har du knaprat i dig tänkte jag fråga?
Men var bara lugna.. Ni tror väl inte det var slut där, neej då för lilla farbrorn med svetsarglasögon på sig han var pratglad idag förstår ni!!
Ja och så vill jag ju tala om, sa han, att ta bort visdomständerna i överkäken (alltså dom det inte är något fel på) Det brukar inte vara några bekymmer alls och blir sällan några kompikationer med, utan det brukar läka så fint så.
I underkäken däremot är det väldigt ofta som man kan få FRUKTANSVÄRD! Värk i 3-4 veckor efteråt, och detta vill jag tala om eftersom jag vill ju inte ljuga för dig, säger han! Nämen tack så FRUKTANSVÄRT! mycket då lilla farbrorn med svetsarglasögon på, förmodligen för att inga patienter ska råka peta dig i ögat mmm...
Nu kändes det ju mycket lugnare.... NOT!
Sen fortsätter denna lilla farbror med att säga, ja som jag sa så tar man ju inte bort tanden nu när det är akut, så det jag kan göra för dig idag är ju att jag kan spola rent runt tanden för att förhoppningsvis skynda på läkningen lite...
Jamen nu börjar det ju låta bättre! tyckte jag, det låter ju helt okej att det blir bättre om han sprutar lite vatten på tanden, det är ju inge farligt... Men det satt nog en liten ängel på min axel och knackade, för jag frågade honom (SOM TUR VAR) hur detta att spola rent runt tanden går till..
Vet ni vad han svarar??
Jo nu ska ni få höra! (hade jag haft några skohorn till hands hade jag först bankat till honom och sen stoppat in dom i mina öron och gått därifrån lallandes för att utestänga alla hans ord)
Här kommer det.. ordagrant..
- Då tar jag en TRUBBIG, inte VASS NÅL och sticker ner den så långt jag möjligtvis kan nå under tanden för att där spola rent... Och det är ju inte helt smärtfritt måste jag ju säga!

Vid det här laget har jag nu grävt fast fingertopparna djupt in i armbågsstöden på tandläkarstolen, att inte stolen ropade aj! är för mig en gåta.. samtidigt som jag i huvudet planera att jag kan nog ta sats, sparka tandläkaren på smalbenen, snappa tag i väska och jacka och SPRINGA till skövde innan svetsglasögat fattat vad som hänt!

Och mitt i min planering börjar människan att rita upp på stora vita tavlan EXAKT hur han skulle göra...

Så här sitter jag nu i skövde lite andfådd och ont i tårna som träffade honom på smalbenet...

Nej, jag skojade bara.. hehe.. men det var inte långt ifrån...
Nä när jag tillslut lyckades bända loss fingrarna från armstöden, så lyckades jag pressa fram ett.. Tack, men Nej tack! Och gick hem..

Blir så j***a irriterad...

Vill just nu kräkas på sjukvårds upplysningen.... Undrar vad det är för folk som jobbar där egentligen?? Måste ju vara människor som fått sin yrkeslicens i corn-flakes paketet...
Anledningen till min irritation? Jo har nämligen fått så jäkla ont i tandköttet kring en visdomstand, och då menar jag RIKTIGT ont, kan inte tugga ordentligt eller nåt, gör ont som fasiken bara jag råkar nudda tandköttet med tungan, och det strålar ner i halsen...
Började ha lite ont på dagen idag men inte så farligt, så jag tänkte att jag kan avvakta med att ringa tandläkaren tills imorgon bitti, men så nu på kvällen så gör det så j***a ont så jag kände bara hur jag höll på att få panik, när det inte ens hjälpte när jag tog både alvedon och ibumetin...
Så då kollade jag på sjukvårdsrådgivningens sajt 1177.se, och där hade dom flera kapitel om just tandbekymmer, och där fanns då just ett kapitel om problem med tanköttsinflammation runt visdomstand, och där stod det då att man kunde ringa till just sjukvårdsrådgivningen! för att få hjälp, så det gjorde jag då...
Kommer fram till en "sköterska" och förklarar mitt problem, att det gör så ont och jag kan inte tugga osv. osv..
Och vet ni vad jag får för svar?
Jo först frågar människan om jag har varit hos en tandläkare? Nej, förklarar jag eftersom det blivit värre nu på kvällen och folktandvården har inte öppet efter fem..
Då säger människan:
-varför ringer du hit då? Det här är ju SJUK-VÅRDS-Rådgivningen...
ehh, förmodligen för att det var precis vad som stod på eran egen j***a hemsida!!!

Åhh, blir så trött, på oförskämda, dryga människor! Byt yrke för f*n om ni inte kan visa vanlig normal medmänsklighet!!
Och om man nu inte får ringa till er angående tandproblem så se då till att ta bort den informationen ifrån eran hemsida där ni skrivit att man ska kontakta er på telefon!

Gaahhh seg söndag...

Jag hatar verkligen söndagar... Det är verkligen det värsta jag vet.. Vet inte varför det är så, men så är det..
Tycker dom är så sega, grå och tråkiga, det finns aldrig något att göra, och man har inte energi till att göra något.. Näää usch och blää för söndagar.. Till och med måndagar är bättre än söndagar..
Avskaffa söndagar nu!!!!

Annars då, jaa, hmm, inte så mycket, det mesta är väl som vanligt..
Jonathan är ju färdig med inskolningen på nya dagiset nu, det har gått jättebra, inga problem alls, så från och med imorgon börjar han gå på riktigt... Ska bli väldigt skönt!! Han har blivit en riktig monster-pojke nu vill jag lova :-) Bara testar gränser, slåss och skriker...

Läste en annan blogg härom dagen, hon skrev så himla träffande om en grej. Nämligen vissa personer i en umgänges krets som suger energi ifrån en utan att ge något tillbaka, hon kallar dessa för energi-vampyrer...

Och det var en kategori där som passade så himla bra in på en f.d kompis till mig,
Nämligen denna..

Vampyrtyp 1 - Snyftaren

Kännetecken:
Snyftaren är alltid ett offer. Hela världen är emot honom eller henne. Ger du en lösning får du som svar ”Ja, men …”.
I stället blir sittande timme ut och timme in – och får lyssna på samma klagovisa om och om igen. Snyftaren blir bara piggare och piggare. Själv är du till sist alldeles utmattad.

Så äckligt träffande på denna person som jag nu inte längre är vän med, mycket pga just detta...

Måste verkligen erkänna att jag kan bara inte med människor som henne, som hela tiden bara tycker så jäkla synd om sig själva, riktigt vältrar sig i självömkan, lyssnar aldrig på någon annan utan bara mal på och på om sitt eget hela tiden.. Och så fort hon inte får den offer-feedbacken som hon är ute efter, så är det ännu mera synd om henne för att det är aldrig någon som lyssnar/stöttar henne...
Och i sin strävan att få sin offer-feedback så drar hon sig inte för att säga vad skit som helst om framför allt sin egen sambo, för att alla verkligen ska förstå hur synd det är om henne, som alldeles själv måste ta hand om allting hemma både barn, karl och hushåll, drar verkligen emellanåt riktiga skräckexempel till vem som än kan tänkas vilja höra och tycka synd om...
Men sen när hennes eget skitprat baksmäller och kommer rusande i 180 för att bita henne så in i helvete i arslet, så är hon så jäkla rädd att hennes sambo/svärföräldrar ska få veta vad det egentligen är för skit hon säger, så då drar hon sig inte för vem hon än måste sparka på, för att skylla ifrån sig...
Så jävla fegt att inte våga stå för det man säger...

Men en sak är säker! Att hon gjorde sitt livs misstag när hon försökte dra in mig och min familj i sin sjuka, förljugna värd...

Ont ska med ont förgås heter det ju... Jag kommer att hålla mig i bakgrunden, för att inte dras med till hennes nivå, men så fort jag får höra att hon så mycket som andats ett ord om min familj igen, då har hon passerat en gräns som är förbjuden...

Puhh så skönt att få detta sagt, har ju känt hur det har legat inuti mig och malt nu en tid...

Kan verkligen tycka att det är så respektlöst av en människa som vet vilka tuffa 2 år jag och min familj har haft, och fortfarande har... För det är en daglig kamp för mig att orka och att försöka må så bra som jag kan, utifrån mina förutsättningar, det är en lina man balanserar på, som man vid minsta vindpust kan förlora balansen ifrån, och att en annan människa tror sig ha rätt att klampa in och understödja denna vind för sitt eget sjuka behovs skull, och på så sätt äventyra min tid med min familj!! Nä, nä icke sa nicke... Detta är ingen rätt du har lilla människa...

Känner att jag behöver inte ha sådana människor i mitt liv!

Är tacksam mot dom människor jag har i mitt liv som istället gör allt för att stödja mig och min lilla familj, som inte är rädda för att ställa upp när det blir jobbigt!
Som min läkare Per och han underbara fru Viola (min extramamma)det är en terapi för mig bara att komma in på deras mottagning och mötas av dessa underbara människor! Daniela min underbara pratsköterska! Glada Ingrid! Och kloka Rosa. Per, som trots att min son smaskade till honom med ett skohorn efter att han hade tagit ett prov på honom, inte har portat oss :-) Och underbara Viola som måste ha rymt från änglarnas stad! Om ni bara visste vad ni betyder för mig!

Det blev to be continued lite senare....

Ja men vi hoppar väl igång direkt medans skrivlustan finns...

Nästa exempel får bli när jag var i 15 års åldern.. Jag blev då riktigt sjuk, det visade sig att jag hade fått en böld i ena njuren så jag blev ju inlagd på sjukhus.. där jag fick stanna i ca 2 veckor för att få antibiotika intravenöst.. Jag var riktigt dålig, men iallafall så ringde jag till min pappa och frågade om han kunde komma upp till sjukhuset och hälsa på mig, och jovisst det kunde han.. Så han kom, och vi pratade lite och sen frågade jag honom ifall han skulle kunna åka till mitt jobb (jag jobbade då i ett travstall) och hämta min lön och komma upp med till mig, så att jag skulle ha lite pengar ifall jag behövde köpa mig något... Jag sa till honom att lönen var på ca 6000 men han behövde inte få allt, bara jag fick lite.. Ja ja, han lovade att göra detta och komma tillbaka dagen efter och lämna pengarna.. Nästa dag kom och ingen pappa kom.. Han dök inte upp den nästkommande veckan heller innan jag fick åka hem.. Han svarade inte i telefon heller.. Ja anade väl oråd redan där men tänkte att det fanns väl någon förklaring typ att min arbetsgivare inte hade haft några pengar eller nåt. Men dagen efter jag fått komma hem åkte jag till mitt jobb för att hälsa på, och frågade då chefen om min lön, jomenvisst den hade pappa varit och hämtat och insesterat på att jag absolut behövde alltihop direkt, så då hade han fått det, men dom hade han alltså behållt själv... Så det resulterade ju i att jag fick en väldigt väldigt kärv månad, fick till och med gå till soc för att få hjälp att lösa ut medicinerna jag var tvungen att ha...

Saker min pappa gjort som jag aldrig kommer att förlåta!

Ja jag kan ärligt säga att min pappa har absolut aldrig kunnat titulera sig som en bra pappa, nej inte ens vara nominerad för att vara en värdig pappa... Kort och gott den enda kategorin min pappa skulle nominerats i är väntelistan för tvångssterilisering för att inte kunna bli pappa! Och då hade han nog hamnat på prio 1 listan...

Min pappa var alkoholist under hela min uppväxt plus att han var spelmissbrukare, han var definitivt ett skol exempel på en missbrukare, ända från förnekandet till ljugandet rakt upp och ner. Mina föräldrar skiljde sig när jag var i 6 års ålder och jag bodde väl en kortare tid med mamma, men sedermera resten av min ungdom hos pappa, till viss del på egen begäran, och till viss del skriver jag för att jag ifrågasätter ett 6-7 årigt barns kapacitet att själv avgöra vart man ska bo... Alltså med utgångspunkt från vad som är bäst för en! Jag tror inte att ett barn i den åldern kan göra ett logiskt val med sitt eget bästa för ögonen, så var det iallafall inte för mig jag gjorde ett val baserat på skuld och rädsla.. Skuld för att pappa skulle behöva vara helt ensam och rädsla för vad som skulle hända med pappa om inte någon var där och höll lite uppsikt över honom.

Detta beslut skulle sedan visa sig vara det absolut sämsta jag tagit i hela mitt liv! Om jag bara vetat då vad jag vet nu!

Jag tror att den typ av misshandel som jag systematiskt fick utså från min pappa, trots att det inte var fysisk misshandel i form av slag, utan helt och hållet psykist beräknande misshandel, den har skadat mig för livet, hela mitt vuxna liv har jag sedan försökt fly från dessa minnen och sår, och under flyktens väg medvetet förorsakat mig själv ännu mera skada både psykiskt och fysiskt i förhoppning att ännu värre sår ska läka tidigare sår!
Jag tror att jag dom senaste åren lyckats om inte stoppa så iallafall bromsa denna spiral, mycket tack vare min man och min älskade son, men priset av detta är oxå att bara för att jag har bromsat så innebär det inte att minna minnen gjort det, nä för dom kom som en svärm flugor till en hästskit och landade rakt i mitt huvud. Pang Bom Crash! så satt depressionen och ångesten där som en fläskläpp!!

För att ni ska förstå hur jag hade det så tänker jag ge er några exempel på saker min pappa kunde utsätta mig för bara för sin egen vinnings skull, dessa exempel är de som ligger färskast i minnesbanken sen kan man ju bara rysa vid tanken på vilka saker som finns i det förträngda... brrr.

Ex 1. Som jag skrev så var min pappa spelmissbrukare, och han utnyttjade gärna sin enda lilla marionett för att underlätta och öka nöjet för sig själv, detta kunde yttra sig i att så gott som varenda dag efter skolan trots att jag kanske hade bestämt med kompisar eller annat så fick detta läggas åt sidan för att jag skulle gå till kiosken och lämna in hans spel eftersom han inte orkade/mådde dåligt/var full det spelade ingen roll om jag så, som vid ett tillfälle fått lov att följa med en kompis till ett stall där hon skötte en häst, jag hade fått löfte att följa med på villkoret att jag fick skynda mig efter skolan för hennes morfar skulle hämta oss och han hade absolut inte tid att vänta, men detta sas till döva öron för inget var så viktigt som att pappas spel skulle lämnas in, och när jag ändå var ute så kunde jag springa in i affären och handla till honom oxå, detta slutade med att trots att jag sprang benen av mig för att hinna allt så tog det ändå för lång tid, så min kompis och hennes morfar hade varit tvungna att åka utan mig.
Det roliga är ju bara att jag pratat med pappa på morgonen att jag ville följa med till stallet och frågat honom om han kunde gå ut med min hund på eftermiddagen bara för att jag skulle hinna följa med, och jag fick till svar att det var självklart, men av någon anledning så hann detta ändras på de få timmarna jag var i skolan...

Ex. 2. Under hela den tiden som jag bodde hos pappa så har jag aldrig sett ordentligt på ett tv program mellan 18-22 på vardagar och 12-17 på helger. Anledning? Jo eftersom pappa hade spel som sitt yrke så var han ju tvungen att kolla resultat på text-tv, men för att han skulle kompromissa lite så fick jag se på tv med sån här mixad tv-bild, ni vet när texten på text-tv syns på tvn men mellan raderna så kan man se tv bilden.. Bakgrunden är lixom borta på text-tvn. Prova sätt så på tvn och kolla en halvtimme och se hur mycket du kan följa programmet på tvn, särskilt om det är t.ex en film som är textad...
Fast ibland ville ju pappa öka spänningen med sitt spelande, och då var jag tvungen att stanna hemma från till ex skoldiscon och liknande för då skulle jag sitta klistrad vid tvn och slå på resultaten på text-tv var femte minut medans pappa blundade och så skulle han fråga mig om resultaten för att dra ut på spänningen lite, så satt han och frågade typ, blev det jämt eller ojämnt nummer osv. osv...

Ex 3. Sen har vi dom gånger som pappa inte hade pengar till spel, när han var tvungen att hitta alternativa sätt att finansiera det. Då kom jag in i bilden igen för jag spelade då fotboll, och som i dom flesta fotbollslag då iallafall så samlade vi pengar till träningsläger och cuper genom att sälja bingo-lotter. Bingo tänkte pappa, så jag fick stränga förhållningsregler innan jag gick till träningen då vi skulle få lotterna att jag skulle minsann ta hem minst 10-20st vilket var ca 5 gånger mer än vad de andra tog eftersom det var sagt att alla skulle sälja 4 var i veckan, men det var ju ingen som nekade om man ville sälja fler. Och om jag inte kom hem med så många lotter... Då skulle jag få se på annat... Sen fortsatte kravet att jag direkt när jag kom hem med dessa lotter skulle gå och ställa mig utanför konsum för att sälja dessa direkt, så att pappa kunde låna pengarna så länge för annars skulle jag inte få något att äta, och banne mig om jag kom hem innan dom var sålda allihop, då var det bara att vända i dörren och inte visa mig hemma innan dom var sålda! Och detta gällde oavsett om det var 25+ grader ute eller 25-grader ute. När det var 25+ så gick det väl an men när det var runt 25- ute och stå i 4-5 timmar och sälja bingo-lotter det var inte kul kan jag säga, det var flera gånger som jag kom hem och var alldeles genomfrusen, blå om läpparna och tårna och hackade tänder, och pappa kunde inte fort nog rycka pengarna ur mina händer för att räkna medans jag gick in på toa och tappade upp ett bad och grät för att mina tår hade så otäck färg så jag var säker på att dom skulle trilla av vilken sekund som helst.

Vet ni vad? Nu orkar jag inte skriva fler exempel ikväll... Så det får bli

To be continued tomorrow...

Kärlek börjar alltid med bråk, och slutar med...

Ja barnbidrag är det väl enligt den gamla ret frasen som man alltid sa på lågstadiet när en kille och tjej bråkade med varandra...
Vet inte varför jag kom att tänka på den egentligen, men sen kom jag faktiskt på det lustiga sammanträffandet att man kan på sätt och vis säga att det var så det började med min älskade man och mig, fast då var det inte bråk mellan oss två utan det var bråk med en annan, men hade det inte varit för det bråket så hade vi nog inte lärt känna varandra.. Så inget ont som inte har något gott med sig.. :-) Vadå spottar ordfraser??

Ja hur är det annars då?

Min älskade lilla plutt har varit jättedålig med 40-graders feber sen i onsdags och kraftiga öron inflammationer på båda öronen så han har till och med legat inlagd på sjukhus ett par dar för att han behövde få penicillin intravenöst, vi fick först kåvepenin i flytande form för att ge hemma men det kräktes han bara upp för att det smakar så piss illa, fattar inte att det inte finns penicillin i form av stolpiller till så små barn?? Jag menar hur lätt är det att få i ett litet barn en medicin som smakar huggorm??
Hoppas någon forskar fram något sådant snart!!
Ja, ja men nu är han hemma igen iallafall min lilla älskling, och min stora älskling som har sovit med honom på sjukhuset eftersom jag oxå är dålig och febrig, men jag har ju varit med dom på dagarna och bara åkt hem och sovit, men nu är det skönt att familjen är tillsammans igen...
Nu ska vi bara ta det lugnt och vila och kurera oss ett par dar...