Gaahhh seg söndag...

Jag hatar verkligen söndagar... Det är verkligen det värsta jag vet.. Vet inte varför det är så, men så är det..
Tycker dom är så sega, grå och tråkiga, det finns aldrig något att göra, och man har inte energi till att göra något.. Näää usch och blää för söndagar.. Till och med måndagar är bättre än söndagar..
Avskaffa söndagar nu!!!!

Annars då, jaa, hmm, inte så mycket, det mesta är väl som vanligt..
Jonathan är ju färdig med inskolningen på nya dagiset nu, det har gått jättebra, inga problem alls, så från och med imorgon börjar han gå på riktigt... Ska bli väldigt skönt!! Han har blivit en riktig monster-pojke nu vill jag lova :-) Bara testar gränser, slåss och skriker...

Läste en annan blogg härom dagen, hon skrev så himla träffande om en grej. Nämligen vissa personer i en umgänges krets som suger energi ifrån en utan att ge något tillbaka, hon kallar dessa för energi-vampyrer...

Och det var en kategori där som passade så himla bra in på en f.d kompis till mig,
Nämligen denna..

Vampyrtyp 1 - Snyftaren

Kännetecken:
Snyftaren är alltid ett offer. Hela världen är emot honom eller henne. Ger du en lösning får du som svar ”Ja, men …”.
I stället blir sittande timme ut och timme in – och får lyssna på samma klagovisa om och om igen. Snyftaren blir bara piggare och piggare. Själv är du till sist alldeles utmattad.

Så äckligt träffande på denna person som jag nu inte längre är vän med, mycket pga just detta...

Måste verkligen erkänna att jag kan bara inte med människor som henne, som hela tiden bara tycker så jäkla synd om sig själva, riktigt vältrar sig i självömkan, lyssnar aldrig på någon annan utan bara mal på och på om sitt eget hela tiden.. Och så fort hon inte får den offer-feedbacken som hon är ute efter, så är det ännu mera synd om henne för att det är aldrig någon som lyssnar/stöttar henne...
Och i sin strävan att få sin offer-feedback så drar hon sig inte för att säga vad skit som helst om framför allt sin egen sambo, för att alla verkligen ska förstå hur synd det är om henne, som alldeles själv måste ta hand om allting hemma både barn, karl och hushåll, drar verkligen emellanåt riktiga skräckexempel till vem som än kan tänkas vilja höra och tycka synd om...
Men sen när hennes eget skitprat baksmäller och kommer rusande i 180 för att bita henne så in i helvete i arslet, så är hon så jäkla rädd att hennes sambo/svärföräldrar ska få veta vad det egentligen är för skit hon säger, så då drar hon sig inte för vem hon än måste sparka på, för att skylla ifrån sig...
Så jävla fegt att inte våga stå för det man säger...

Men en sak är säker! Att hon gjorde sitt livs misstag när hon försökte dra in mig och min familj i sin sjuka, förljugna värd...

Ont ska med ont förgås heter det ju... Jag kommer att hålla mig i bakgrunden, för att inte dras med till hennes nivå, men så fort jag får höra att hon så mycket som andats ett ord om min familj igen, då har hon passerat en gräns som är förbjuden...

Puhh så skönt att få detta sagt, har ju känt hur det har legat inuti mig och malt nu en tid...

Kan verkligen tycka att det är så respektlöst av en människa som vet vilka tuffa 2 år jag och min familj har haft, och fortfarande har... För det är en daglig kamp för mig att orka och att försöka må så bra som jag kan, utifrån mina förutsättningar, det är en lina man balanserar på, som man vid minsta vindpust kan förlora balansen ifrån, och att en annan människa tror sig ha rätt att klampa in och understödja denna vind för sitt eget sjuka behovs skull, och på så sätt äventyra min tid med min familj!! Nä, nä icke sa nicke... Detta är ingen rätt du har lilla människa...

Känner att jag behöver inte ha sådana människor i mitt liv!

Är tacksam mot dom människor jag har i mitt liv som istället gör allt för att stödja mig och min lilla familj, som inte är rädda för att ställa upp när det blir jobbigt!
Som min läkare Per och han underbara fru Viola (min extramamma)det är en terapi för mig bara att komma in på deras mottagning och mötas av dessa underbara människor! Daniela min underbara pratsköterska! Glada Ingrid! Och kloka Rosa. Per, som trots att min son smaskade till honom med ett skohorn efter att han hade tagit ett prov på honom, inte har portat oss :-) Och underbara Viola som måste ha rymt från änglarnas stad! Om ni bara visste vad ni betyder för mig!