Livet rullar på.... Nästan för fort emellanåt kan jag tycka...
Jonathan fyller snart 3, och snart är det jul...
Viktminskningen fortskrider... Häromdagen var en stor dag! Det var en obeskrivlig känsla när jag kunde promenera in på Lindex och för första gången inte behöva gå ner till hörnet där Generous-storlekarna finns, utan denna gång kunde jag välja bland tröjorna som finns direkt när man kommer in i butiken... Där hittade jag en snygg tröja ganska omgående, och jag behövde inte ens ta den största storleken utan det räckte gott och väl med storlek large.... Det ni :-)...
Sista tiden här hemma har varit både upp ner får man väl säga... För mig har det verkligen varit ett riktigt test av ork och tålamod, och även ett test att hålla ångesten i schack, eftersom det absolut inte funnits rum för den att få det minsta spelrum, för då hade allting rämnat...
Patrik har ju fått stel-operera sin högertumme pga förslitningsskador, och detta har ju i det praktiska arbetet här hemma inneburit att jag fått tagit en väldigt stor del av det praktiska arbetet på min lott, eftersom han har handen gipsad och därmed ju är förhindrad att kunna göra så mycket...
Jaha tänker ni men så är det väl för alla föräldrar/vuxna att man ibland får ta en större del av arbetet...
Och javisst, så är det... Men för mig som har haft dom problem jag haft så har detta verkligen inneburit en utmaning, nästan överväldigande stundvis, när jag känt att jag orkar inte!!
Men jag kan stolt säga att det har jag gjort, jag har orkat! Även fast jag trodde att jag skulle gå under när läkarna gjort fel med Patriks tumme, vilket innebar att han fick operera om den, vilket jag genast trodde skulle innebära ännu längre tid med gips för honom och ännu längre tid för mig att ta det praktiska...
Men jag har bitit ihop och kämpat... Visst jag har väl haft mina svackor och kanske inte orkat/hunnit med allt jag skulle ha gjort, men i det stora hela så har det faktiskt funkat... Trots allt och trots att jag förmodligen kommer behöva ha minst 2 veckors semester när denna tid är över... Så har det funkat!
Klappar mig själv på axeln...;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är stolt och glad över att ha dig i min bekantskapskrets! Först och främst vikminskningen, vilken kämpe du är! Patrik med såklart men han bloggar ju inte så han får haka på berömet här till dig. Sen att du trots att du har din ångest och allt skit att dras med klarat av denna pärs är värt allt beröm jag kan tänka ut. Vilken kämpe du är. Det trodde du inte va. Det är inte samma Lisa som skriver som jag träffade för ett par år sedan. Nu ser jag en stark och tuff tjej som klarar allt. Skulle du då ramla tillbaka ett steg nån gång, det är ok, du kan komma tillbaka, det har du visat nu. Hade jag haft en enorm massa pengar hade jag bjudit dig och Patrik till ett härligt hotell en helg. Men jag är ju inte i den skaran av välbärgade människor så ni får nöja er med tanken. Hoppas allt fortsätter i denna takten!
Go Lisa! Go Lisa! Go Lisa!
Skicka en kommentar