Segt...

Åhh, vilken seg dag, inget att göra förutom att leta efter katten då förståss. Är ju hemma och är sjukskriven nu pga depression, jonathan är ju på dagis och Patrik jobbar, så ingen att prata med heller..

Har legat på sjukhus nyligen i 7 veckor pga depressionen, har väl varit hemma i ca 3 veckor nu, det är verkligen en omställning.. Man blir fort institutionaliserad när man ligger på sjukhus, det är ju verkligen en skyddad verkstad där jämfört med hemma. Men man mådde ju verkligen sämre där oxå, förmodligen pga av att man fick för mycket tid att tänka på allt... Och saknaden efter lilla plutten förstås, Han och min man är verkligen mitt allt, ska kämpa varje dag för att bli frisk, måste kämpa för min familj, skulle ju vilja skaffa en liten till oxå, så Jonathan får ett syskon att växa upp med, men vi får väl se hur det blir med det... Tog ju väldigt lång tid innan vi blev med Jonathan ju, för er som vill veta så försökte vi i nästan 3 år innan han blev till, vi skulle precis få remiss till att göra provrörsbefruktning när det blev av sig själv...

Usch, käns som jag bara babblar just nu :-) Ska gå och ta mig en kopp kaffe nu tror jag och ropa lite till på kissen... KOM HEM KROKO!!!